människorna

jag ser dem och hatar dem, älskar dem och hatar dem. De är snygga. De är dryga. De är snälla. De skrämmer mig och gör mig så in i helvete obekväm.

Det är ologiskt.

Ikväll ligger jag i ditt rum och ser på bilderna på din vägg. Du spelar ny musik och grejar med något. Jag ser på din rygg och inuti mig bultar det. Hårt. Mjukt. För mycket. Stänger munnen så att inget hoppar ut.

Du närmar dig och orden fastnar i halsen. boboboom. boboboom. Fucking jävla krasch.

beggars will eat you alive

Jag överreagerar och hjärtat slår så jävla hårt och jag vill skrika FUCK YOU. men du är inte ens här och det är nog problemet. snart skrattar jag högt åt mig själv.

vårkänslan #1

Plötsligt går han bredvid mig, trots att jag är jag och han stannar kvar vid min sida. Han går nära nära och jag vet att den här känslan är farlig farlig. Varje gång han rör vid mig är det som om ett gift sprider sig in i min kropp. Elektricitet som inte skadar laddar min kropp. Jag tappar andan. 

Där jag står.

I det här landet är det vanligt att man går med skorna inomhus. Jag gör inte det. Man säger Darling, dear, love och andra gulliga små ord till varandra stup i kvarten.
Jag har idag flyttat in i min permanenta bostad. Det är ett ganska litet rum med heltäckningsmatta och fula väggar. Men om typ tre veckor kommer jag ju hem en kort sväng och då ska jag ta med mig massa fina saker att sätta upp härinne.
Dem jag bor med är lugna och trevliga. Det är lyhört och min granne ovanför spelar gitarr och sjunger. Han spelar definitivt bättre än vad han sjunger.

Jag är sjuk sedan några dagar tillbaka och det verkar pendla lite hur jag mår. Jag hoppas på förbättring snart och lite mer energi till att göra saker.

Just ikväll gör det lite ont, speciellt när skype gör det möjligt att se allt som man saknar. Fina du. En sån här stund vill jag vara hemma. Vara lite mindre än vad jag är och bli ompysslad.

Men imorgon är en ny dag och förhoppningsvis skola.

WHAT´S ON MY WAY

Så nu ska jag iväg till skolan och lämna in den lilla papperslappen med text på som ska rädda mitt betyg i sista sekunden. Hela min kropp säger NEJ och mitt förnuft säger KANSKE. Så är det mycket nu, som när hans kropp är så himla nära och jag kan känna värmen stråla från hans kropp och sänder elektriska stötar genom min hjärna. Men då säger min kropp KANSKE och mitt förnuft NEJ. Det hjälper inte att han på spårvagnen inte slänger mer än en enda blick åt mitt håll trots att jag står så nära. så nära.

Nordsjön.

Har inte hunnit hitta något lugn men det sjunker långsamt in. Tiden flyger förbi samtidigt som jag knappt ens varit här en vecka.

Tänker på dig. Tänker på att här immar bussarna igen när man åker genom staden. Man kan skriva saker till människorna som passerar utanför på fönstren.

Jag springer längs havet. Det blåser. Solen lyser och min kropp vibrerar igen. På ett nytt sätt. Jag lär mig nya ord och lägger bara de finaste på minnet.

Det är fint här. Längtan ser annorlunda ut.

We are something in between being together. Tänker på astronauter.

Belby-day

morgonillamåendet ligger bekvämt och stör mig, jag borde pallra mig iväg till vårdcentralen för att lämna lite blod för provtagning. Men det vill sig inte, jag saknar självdisciplin.

hjärtslag