(Jag skulle kunna gå under benämningen faghag.)

Mitt hjärta slår bland annat för bögar. Idag har det värkt för att problematiken är så uppenbar. Det hjälper att ha L vid min sida, min vän. Även om han för tillfället inte vill höra om de senaste fynden av personliga skäl, så är han ovärderlig. Vad kärlek än är så känner jag kärlek till honom, även om den enbart är på ett vänskapligt plan. (Jag måste dock berätta hur den jäveln utbrister att jag "var väldigt attraktiv idag", hur ska jag tolka detta? Haha.)

Det finns en tanke i mig som säger att man söker efter antingen det förbjudna eller det man inte kan få. Jag riktar en del av min kärlek till människor som aldrig kommer att känna samma kärlek tillbaks. Det är inte särskilt smart, men det finns inget att göra åt det.

Vi borde alla reda ut vad det är vi tycker om, vad vi hyser kärlek till. Vi borde alla känna efter och reflektera över vad vi känner.

Ett av mina favoritcitat:

"Men den dikt som slutligen kommer att träffa dig är förmodligen lika outsägbar som den kärlek som slutligen ska visa sig vara den största. Man planerar inte sin förälskelse, eller rättare sagt, det är möjligt att man gör. Men man blir inte förälskad av det."

ur Bräcklighetens poetik av Bob Hansson