Jag har precis suttit och tittat på Hannas klipp där hon berättar om mig och blir alldeles varm i hjärtat, jag känner kärlek till henne, men det känns lite konstigt att inte få titta på vad hon lägger upp här på bloggen efter de där presentationerna. Nu börjar det.
Jag har lydigt varit i skolan under dagen och en känsla av att det var rätt ställe att vara på spred sig i min kropp. Det är första gången sen lågstadiet som jag känt så, och jag blev överväldigad. jag har bara gått två veckor på Schillerska men plötsligt känns allting rätt.
Det snöar ute nu och min kropp minns hur det var sist som snön kom. Det gör ont. Minnen av dåliga tider känns i hela kroppen och mina minnen väcks till liv beroende på årstid. Förra årets känslor är tydliga skuggor i mitt liv och äldre minnen är blott spöken. Minnen påminner oss om livets alla skeden, får mig att se saker ur nya perspektiv.
Jag har börjat baka saker som hör vintern och julen till, jag brukar inte göra sånt, men med fina människor runt omkring mig skapar jag nya mönster. Kanske för att inte fastna i de gamla. Mycket händer just nu och det gör mina känslor till en bergochdalbana.
Jag känner mig ensam ibland, undrar om det är singellivet som retar mig? kvällspromenader lindrar än.
puss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar