En kväll gråter jag i hennes famn och hon stryker min kind och torkar mina tårar. Hon når djupare än någon annan hittills och hon får alla strängar att vibrera och tonerna som uppstår blir till musik som känns ungefär såhär:
Nästa dag tar jag med henne på släktkalas och vi briljerar med våra kubbtalanger. Morfar frågar som alltid varför jag inte har någon pojkvän än och hon skrattar nöjt.
