Hur lång tid ska det ta? Egentligen?
För den här gången blev det ju inte ens något. Som om det skulle gjort någon skillnad...
Det är som någon slags amöba i huvudet på en. Som inte vill släppa taget.
För jag har ju slutat vara kär för längesen... Eller?
Det där att du bara ploppar upp i huvudet, utan förvarning, DET STÖR.
Hör du mig din idiotamöba??? SLUTA. Genast.
För jag har inga murar att bygga upp därinne som kan hålla dig utanför. För det är känsligt. Fortfarande. Men jag är på väg och du kommer snart att dö amöba.
Då kommer bara det som jag hantera finnas kvar. Allt det fina.
/Hanna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar