vårkänslan #1

Plötsligt går han bredvid mig, trots att jag är jag och han stannar kvar vid min sida. Han går nära nära och jag vet att den här känslan är farlig farlig. Varje gång han rör vid mig är det som om ett gift sprider sig in i min kropp. Elektricitet som inte skadar laddar min kropp. Jag tappar andan. 

Där jag står.

I det här landet är det vanligt att man går med skorna inomhus. Jag gör inte det. Man säger Darling, dear, love och andra gulliga små ord till varandra stup i kvarten.
Jag har idag flyttat in i min permanenta bostad. Det är ett ganska litet rum med heltäckningsmatta och fula väggar. Men om typ tre veckor kommer jag ju hem en kort sväng och då ska jag ta med mig massa fina saker att sätta upp härinne.
Dem jag bor med är lugna och trevliga. Det är lyhört och min granne ovanför spelar gitarr och sjunger. Han spelar definitivt bättre än vad han sjunger.

Jag är sjuk sedan några dagar tillbaka och det verkar pendla lite hur jag mår. Jag hoppas på förbättring snart och lite mer energi till att göra saker.

Just ikväll gör det lite ont, speciellt när skype gör det möjligt att se allt som man saknar. Fina du. En sån här stund vill jag vara hemma. Vara lite mindre än vad jag är och bli ompysslad.

Men imorgon är en ny dag och förhoppningsvis skola.