Vardagsångest

Jag gick till skolan för att försöka suga åt mig känslan av att vara påväg någonstanns men insåg med en gång att det låg ett moln av hopplöshet över skolgården. Jag förstår verkligen inte var folk hittar sin väg frammåt. Alla vägar jag försökt gå leder ingen vart. Jag förstår inte hur människor lever samma innehållsfattiga liv dag ut och dag in, jag klarar det bara inte. Mina ben tog mig snabbt någon annanstanns och jag hamnade här, i en park mitt i staden. Bredvid kanalen och båtarna, mellan lunchande studenter och mammalediga som suger åt sig sol. Jag skolkar inte bara från skolan utan också från livet, vad det än innebär.