Det är slut.
Jag har efter några dagar vaknat ur den totala apatin som slagit mig. Där jag inte har kunnat fungera. Inte sovit, ätit eller kunnat andas ordentligt. Jag har medveten om att vägen framför mig är ofantligt lång och jag tror inte heller att alla känslor har någon ordning. Men nu förstår jag. Vet hur du känner. Det gör inte min smärta lättare men den sätts i perspektiv och den värsta klumpen är borta.
Men nu åker jag.
1 kommentar:
jag håller dig i handen.
Skicka en kommentar