Madrass.

Jag har inget hår kvar. Skrivit en lista på saker jag behöver kolla upp inför att inom en snar framtid åka iväg till fjärran land. Indien och Brighton väntar och det är närmare än vad jag är beredd på.

Tänker på hur det kommer vara. Att bo i annat land. Med det sociala skyddsnätet långt borta. Kommer få lära mig att hitta till en annan mataffär, hur man ska bete sig och lära känna nya människor. Det är ju läskigt som fan.

Ha någon som får hela kroppen att pirra ett hav bort. Sakna och längta. Men tänker att det är samma sorts känsla som nu. Saknar och längtar nu också. Fast kanske ändå inte.

Men att ta steget känns både nödvändigt och spännande.

JAG BEHÖVER OCH VILL LÄMNA MIN COMFORTZONE.

(Jag kan ju åka hem om jag vill)