jag vet att kvällen spårat ur när jag sitter och på måfå tittar på youtubeklipp med Justin Bieber och Selena Gomez. försöker rensa bland flikarna och upptäcker klipp med church of satan. wtf. god natt.

Jultider på hemmaplan

Min släkt är speciell av många anledningar och idag har vi firat annandag jul med min mammas halva av släkten. Det är moster med make och två småkusiner, mormor och morfar och min familj runt en kalkon. Det skulle kunna vara en hyfsat okomplicerad tillställning om gamla sår inte längre sved, men det gör de. Ibland undrar jag om mormor och morfar minns att de tycker om varandra när de skäller på varandra hela tiden, jag blir en neutral mellanhand när jag är med dem. Morfar driver med mig och vi skrattar åt varandra. Morfar driver med mormor och jag blir hennes beskyddare trots att hon indirekt är lika elak mot honom som han är mot henne. Vi har det roligt tillsammans och de tycker om mig. 

Och jag tycker om dem, men samtidigt måste jag ta ställning till hur deras beteenden inte bara påverkar deras förhållande till varandra utan också deras förhållande till min mamma och säkert också hennes syster. Så mycket stryk min mamma fick ta emot. Flaskan som krossades mot hennes huvud och hur hon tvingades att ljuga om det. Det faktum att alla min mammas vänner var rädd för honom. När jag ser morfar i ögonen ser jag en far som svikit sin dotter om och om igen på ett oförlåtligt sätt men samtidigt en morfar som vill göra bot för sina synder. Hur mycket jag än vill kan jag inte döma honom, jag kan tycka hur synd om honom som helst men i hans ögon ser jag så mycket skuld att jag inte kan med annat än i tystnad förlåta honom.

Jag försöker föreställa mig hur mamma kände när hon förklarade för sina nyfikna barn varifrån hon fått ärren på sitt huvud. Hur förklarar man att barnens morfar och mormor gjorde det mot en? Mamma berättade precis vad som hände och på något sätt lyckades hon. Jag visste under min uppväxt vad de gjort mot mamma men kunde inte förrän jag blev äldre förstå vad det faktiskt innebar, och det var först då jag började komma båda närmare.

Idag har jag hållit släkten samman och försökt plåstra om gamla sår som aldrig läker och i tystnad förlåtit de gamla trots att jag kanske är den enda som kan.

The holy list

Tänker på: Elefanter, rymdskepp och synkroniseringar.

Vill ha: En bra bok och tid för mig själv.

Framtiden: Små steg.

Dåtiden: Sår på benen och inuti.

Det bästa: Att gråta är inte farligt.

Just nu: Trötthet, frukt och väntan.

Måste bli bättre på: Bli snällare mot mig själv.

Morgondagen: Undvika eventuell dödsångest och försöka sova på fel tider.

Gårdagen: Engelska lexikon och börja om.

Dagens prestation: Lade Falken i omloppsbana.

Up In Flames

Det är slut.

Jag har efter några dagar vaknat ur den totala apatin som slagit mig. Där jag inte har kunnat fungera. Inte sovit, ätit eller kunnat andas ordentligt. Jag har medveten om att vägen framför mig är ofantligt lång och jag tror inte heller att alla känslor har någon ordning. Men nu förstår jag. Vet hur du känner. Det gör inte min smärta lättare men den sätts i perspektiv och den värsta klumpen är borta.

Men nu åker jag.

ishalt

Jag hatar när kontrollanterna går på bussen på jungmansgatan, VAFAN JUNGMANSGATAN? Att jag sen hade stämplat hör inte hit. Mina fingertoppar är hårda efter att strängar tryckt sig mot dem nu i flera veckor. lera formas under mina händer och jag gör psykoanalys på mig själv. I helgen dränkte jag mitt förnuft i whisky och försonades med en, vad jag trodde, förlorad vän.
Men ändå, jungmansgatan, seriöst.