hur svårt kan det vara? bara älska.
tisdag 30 november 2010
lördag 27 november 2010
Nybliven kärlek
Sitter och pluggar egentligen(hrm). Skulle jag ha något som jag var kär i så skulle det vara min skateboard.
Sjukt svårt, fin, svettigt, oändlig lycka när det blir som man vill... Helt enkelt världens bästa partner. Även om jag inte kan ligga med den. Men det gör inget.
Synd att man inte kan relationsstatus på fejjan: "tillsammans med min skateboard"
/Hanna
fredag 26 november 2010
Att vi känner kärlek tror jag är en sanning, alltså är kärlek en känsla. Vi kan dö av brustet hjärta, så långt kan våra känslor påverka vår kropp.
Men hur långt kan man gå för kärlek?
Men hur långt kan man gå för kärlek?
Människor dör över hela vår jord för dem de älskar. Jag har svårt att föreställa mig hur sådan kärlek skulle bebo min kropp, men det gör den uppenbarligen, annars skulle mitt hjärta inte banka skiten ur mig. Kärleken är kanske känslan som knyter oss sammman, vilken relation man än har.
torsdag 25 november 2010
Kluriga relationer avsnitt 2
Så, dags för ett ytterliggare ett rafflande avsnitt av kluriga relationer! Dessutom är ett nytt bloggmöte med kärleksmaffian inbokat.
Enjoy!
/Hanna
Enjoy!
/Hanna
onsdag 24 november 2010
Amöban i hjärnan
Hur lång tid ska det ta? Egentligen?
För den här gången blev det ju inte ens något. Som om det skulle gjort någon skillnad...
Det är som någon slags amöba i huvudet på en. Som inte vill släppa taget.
För jag har ju slutat vara kär för längesen... Eller?
Det där att du bara ploppar upp i huvudet, utan förvarning, DET STÖR.
Hör du mig din idiotamöba??? SLUTA. Genast.
För jag har inga murar att bygga upp därinne som kan hålla dig utanför. För det är känsligt. Fortfarande. Men jag är på väg och du kommer snart att dö amöba.
Då kommer bara det som jag hantera finnas kvar. Allt det fina.
/Hanna
För den här gången blev det ju inte ens något. Som om det skulle gjort någon skillnad...
Det är som någon slags amöba i huvudet på en. Som inte vill släppa taget.
För jag har ju slutat vara kär för längesen... Eller?
Det där att du bara ploppar upp i huvudet, utan förvarning, DET STÖR.
Hör du mig din idiotamöba??? SLUTA. Genast.
För jag har inga murar att bygga upp därinne som kan hålla dig utanför. För det är känsligt. Fortfarande. Men jag är på väg och du kommer snart att dö amöba.
Då kommer bara det som jag hantera finnas kvar. Allt det fina.
/Hanna
Koncentrationssvårigheter
Hjärat bultar så hårt att jag tror att min bröstkorg ska spricka. Tid och rum blir ingenting. Men varför händer detta nu? Fel fel fel, när sånt händer vet jag inte vart jag ska vägen. Jag tror att det liknar känslan av att vara olyckligt förälskad i någon. Är jag förälskad? jag hoppas innerligt att svaret är nej. Jag vet ju kappt vem människan är.
Är det så här det känns då, är det den här känslan kärlek?
Har du erfarenheter av skenförälskelser, olyckliga förälskerser, eller har du något tips? jag vill gärna veta. Nu.
puss.
Är det så här det känns då, är det den här känslan kärlek?
Har du erfarenheter av skenförälskelser, olyckliga förälskerser, eller har du något tips? jag vill gärna veta. Nu.
puss.
tisdag 23 november 2010
(Jag skulle kunna gå under benämningen faghag.)
Mitt hjärta slår bland annat för bögar. Idag har det värkt för att problematiken är så uppenbar. Det hjälper att ha L vid min sida, min vän. Även om han för tillfället inte vill höra om de senaste fynden av personliga skäl, så är han ovärderlig. Vad kärlek än är så känner jag kärlek till honom, även om den enbart är på ett vänskapligt plan. (Jag måste dock berätta hur den jäveln utbrister att jag "var väldigt attraktiv idag", hur ska jag tolka detta? Haha.)
Det finns en tanke i mig som säger att man söker efter antingen det förbjudna eller det man inte kan få. Jag riktar en del av min kärlek till människor som aldrig kommer att känna samma kärlek tillbaks. Det är inte särskilt smart, men det finns inget att göra åt det.
Vi borde alla reda ut vad det är vi tycker om, vad vi hyser kärlek till. Vi borde alla känna efter och reflektera över vad vi känner.
Ett av mina favoritcitat:
Det finns en tanke i mig som säger att man söker efter antingen det förbjudna eller det man inte kan få. Jag riktar en del av min kärlek till människor som aldrig kommer att känna samma kärlek tillbaks. Det är inte särskilt smart, men det finns inget att göra åt det.
Vi borde alla reda ut vad det är vi tycker om, vad vi hyser kärlek till. Vi borde alla känna efter och reflektera över vad vi känner.
Ett av mina favoritcitat:
"Men den dikt som slutligen kommer att träffa dig är förmodligen lika outsägbar som den kärlek som slutligen ska visa sig vara den största. Man planerar inte sin förälskelse, eller rättare sagt, det är möjligt att man gör. Men man blir inte förälskad av det."
ur Bräcklighetens poetik av Bob Hansson
måndag 22 november 2010
Kluriga relationer avsnitt 1
Alltid hamna i det som är svårdefinierbart. Men så spännande det är.
Så därför vill jag härmed presentera ett återkommande tema i mina inlägg:
KLURIGA RELATIONER
Det kan vara allt från: svårdefinierbara relationer, knullkompisar, one nigth stands... The list goes on... Tro nu inte att jag bara kommer prata om det. Det finns mycket annat som också kommer beröras när det kommer till kärlek.
Låt er inspireras och dela med er av egna erfarenheter!
Kärlek
/Hanna
Så därför vill jag härmed presentera ett återkommande tema i mina inlägg:
KLURIGA RELATIONER
Det kan vara allt från: svårdefinierbara relationer, knullkompisar, one nigth stands... The list goes on... Tro nu inte att jag bara kommer prata om det. Det finns mycket annat som också kommer beröras när det kommer till kärlek.
Låt er inspireras och dela med er av egna erfarenheter!
Kärlek
/Hanna
Det här var ingen magi, det var bara helt och hållet verkligt.
Jag har precis suttit och tittat på Hannas klipp där hon berättar om mig och blir alldeles varm i hjärtat, jag känner kärlek till henne, men det känns lite konstigt att inte få titta på vad hon lägger upp här på bloggen efter de där presentationerna. Nu börjar det.
Jag har lydigt varit i skolan under dagen och en känsla av att det var rätt ställe att vara på spred sig i min kropp. Det är första gången sen lågstadiet som jag känt så, och jag blev överväldigad. jag har bara gått två veckor på Schillerska men plötsligt känns allting rätt.
Det snöar ute nu och min kropp minns hur det var sist som snön kom. Det gör ont. Minnen av dåliga tider känns i hela kroppen och mina minnen väcks till liv beroende på årstid. Förra årets känslor är tydliga skuggor i mitt liv och äldre minnen är blott spöken. Minnen påminner oss om livets alla skeden, får mig att se saker ur nya perspektiv.
Jag har börjat baka saker som hör vintern och julen till, jag brukar inte göra sånt, men med fina människor runt omkring mig skapar jag nya mönster. Kanske för att inte fastna i de gamla. Mycket händer just nu och det gör mina känslor till en bergochdalbana.
Jag känner mig ensam ibland, undrar om det är singellivet som retar mig? kvällspromenader lindrar än.
puss.
söndag 21 november 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)