För precis ett år sedan gömde jag mig i min säng och jag stannade där i månader. Livet var svart och jag bär mer eller mindre med mig en liten del av den känslan varje dag. Nu sitter jag här gömd i min säng igen. En del av mig vill stanna här för alltid, för att inte såra någon mer igen. Jag vet mycket väl vilken idiot jag är. En annan del av mig minns förra året, hur det började, hur det fortsatte, men också hur det upphörde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar