Jag klagar och klagar och de säger till mig att någon kommer att komma. Komma hit till mig. Snart. Jag är trött på att vänta, jag är trött på att inte få ta del av tillståndet av vad man tror är orubblig lycka. Kärleken kan ju kännas så, orubblig. De nyförälskade har glittrande ögon som smittar. De nyförälskade får mig att fnittra okontrollerat, deras lycka är någonstans min lycka samtidigt som jag tycker att det är orättvist. En flicka säger att kärleken är inte så lätt, att förhållanden kan vara svåra och inte alltid okomplicerade, hon målar bilder jag inte vill se. Jag är en trångsynt panter på jakt.
Jag försöker intala mig själv att man aldrig vet vem man kommer att bli förälskad i förrän man redan är förälskad och att man tills dess bara kan titta på hur molnen formar figurer och mönster och önska att någon annan ser samma sak.
Jag försöker intala mig själv att det är värt väntan, att kärleken kommer som en vårvind för mig med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar