Kan året sluta bättre?

Jag drömde att jag vaknade med två bögar sovandes i fotändan av min säng. Sen att det sprang runt persiska män i klänning på stan. Mmmm.. Jag var lycklig inatt.

Nu sitter jag med solglasögon på bussen och med sushigrejjer i väskan. Stockholmstjejen är i Göteborg. Nyår kommer att bli jättefint.

För övrigt...

Jag vet inte om man får skriva såhär men skiter i det just nu.

MTV MAKES ME WANNA SMOKE CRACK

Ynklig.

Sjuk och trött. Fullständigt utmattad. MTV får underhålla och ett hopp om att det ska kännas bättre imorgon. Har noll inspiration men glädjer mig åt en väldigt fin jul. Hoppas att eran också varit god.

Nu ska jag förhoppningsvis få lite sömn och sen försöka stiga upp ur sängen för att laga mat.

Vi får se.

God fortsättning!

45 minuter senare

Sitter jag i trappuppgången och har inga tårar kvar. Min kropp skriker på mig att sticka igen men jag orkar ändå inte. Det är kallt ute. Hela min värld är kall. Jag går inte in än för jag vet att allt kommer att fortsätta så fort jag sätter dörren innanför tröskeln. Inte än. Jag orkar inte det. Det blev inte bättre. Det blev ingen jul och bara en kort sekund tänkte jag på Jesu födelse.

Jag börjar få tilbaks känseln i mina ben nu. Jag har allt av värde jag fick i julklapp i väskan, rädd för att hon kommer lägga vantarna på det om jag släpper det ur sikte. Klänningen jag väntat på har de "tappat bort", annars skulle jag tagit med den. Det är julafton. Jag sa rakt ut att det här var den jävliaste julen någonsin. Jag nämnde aldrig hur mitt hjärta vrider sig i kramper och gömmer sig i en mörk vrå. Allt för att det ska kännas lite mindre.

Hennes moderskärlek är osynlig. Jag går in igen ändå.

Krossade julgranskulor, krossat hjärta.

Hon river ner julgranskulorna från granen och kastar dem på golvet. Snart är hela golvet täckt av glassplitter. Granen jag klätt med mina favoritkulor. Sen går hon och jag ropar att jag inte är förvånad, det är inte första gången hon försöker förstöra julen för oss andra. Sen ringer hon släkten och säger att det inte blir något julfirande för oss. Jag är fortfarade inte förvånad.

Would it be good enough?

Det är snart jul och jag ligger och läser twilight. Nu vet ni det också. Jag har varit besatt av de böckerna sen ett år tillbaka men det lugnade ner sig för ett tag den. Nu läser jag dem bara för att väcka känslorna igen, väcka begäret. Jag vet inte om det är bra för mig egentligen, men det är rofyllt för stunden. Jag läser om den förälskade vampyren och tonårstjejen och längtar så själv efter att få leva ut förälskelsen. Att inte behöva gömma den inom sig.

Rullar runt bland mjuka kuddar.

Fantasin.
Där allt kan hända. Där man kan flyga och klättra på väggar. Eller mer konkret....

Ha sex med vem man vill och hur man vill. Man har kontrollen över allt som händer.

Synd bara att det ofta inte händer i verkligheten, även om jag personligen är ganska glad att vissa av mina egna fantasier inte händer.

Låt mig dock få veta: Är fantasi alltid bra?

Kommentera om ni anser er ha svar på denna fråga.


Nu, dags att sova och fantisera.

puss

Lättare med en tjej?

Kom på såhär i efterhand att diskussionen blev väldigt förd i tanken om att man ska vara kategoriserad i man respektive kvinna, vilket inte alls var tanken. Så jag ber om ursäkt för detta och vill bara tillägga att det är störande att man kan tro att saker och ting ska vara annorlunda bara för att personen/ könet inte är detsamma.

Hoppas ni förstår resonemanget. Om inte annat får ni säga till. Säg såklart gärna till om ni fattar.

Sov gott.

Jag ägnar mig åt att försöka känna känslan.

Jag känner mig lite som en superjobbig bloggare som uppdaterar konstant, men så äre. Jag tycker dock att ni borde låta oss veta vad ni tycker, det är lite tyst från ert håll.

Igår somnade jag gråtandes och jag förväntar mig inte så mycket annat än det ikväll heller. hjärtat mitt värker.

(göra ont)

kärleken bankar skiten ur en. kärleken gör ont.

Det verkar vara det som det går ut på.

Du är härmed inbjuden:

På fredag den sjuttonde december är du välkommen till Mauritz kaffe på filmkväll klockan 18:30 för att mysa med mig och andra fina människor. Det kommer säkert att bli trångt och filmen Ronja Rövardotter är lång(2,5 timmar), så det kommer att bli spännande. Det kommer att bjudas på fika och jag hoppas att just du kommer att vara där! Vi har haft filmkvällar på Mauritz ungefär en gång i månaden ett tag nu och vi blir fler och fler varje gång, vilket är urmysigt!

Mauritz kaffe ligger i Brunnsparken på fredsgatan, gatan som går från jafaris dounuts till kompassen. Mauritz ligger precis mittemot Nilssons skor i arkaden.
Om ni inte hittar får ni ringa mig: 0761002676

PUSS!

I bokaffären finns böcker om kärlek vart jag än vänder mig, men jag vill bara veta hur det känns

Fyra år till

Idag har jag varit på bio, för tredje gången den här veckan och det är samma film som jag ser om och om igen, Fyra år till, en helt galet bra film. Tänk er kärlek mellan blocken, samkönad kärlek, otrohet, och helt underbara skådespelare.

Björn Kjellman, Eric Ericson, Tova Magnusson och André Wickström gör mig galen och från och med första gången jag såg filmen har jag lyssnat på Mauro Scocco och Ratata. Den här filmen bara måste ni se, annars missar ni en sjukt bra svensk film.

Ta nya tag.

Ikväll är det ensamt. Så Robyn räddar kvällen. Med grymmaste låten och en kopp kaffe som sällskap. Lite obehag i magen efter underliga händelser. Men allt kommer lösa sig i slutändan. Hoppas jag iallafall.

För övrigt är ett nytt videoinlägg på G så stay tuned... När internet jobbar som jag vill.

Get myself together- Robyn. Lyssna på Spotify, youtube eller wherever. Bara lyssna. Helt rätt känsla.

Ett steg i taget.

Långsamt. Långsamt.

Det blir kanske inte bättre än såhär. Så därför ska en förvandlas till en stenhård sexuell maskin. Som Shane i L-Word. Utan dramatiken.

Låta fittan styra, inte hjärtat eller hjärnan.

Inte bli kär.

Enkelt.

Försvinnandet

Jag vill börja med att be om ursäkt för mitt försvinnande här på bloggen. Det känns illa att jag inte har skrivit på så länge. Hoppas att Nelly har kunnat underhålla er oavsett. Jag tror att hon hon har det, även om jag inte vet. Dock kan jag säga att jag nu befinner mig på en ny plats och detta känns mycket bra.
Jag har flyttat hemifrån med andra ord. Därför har en del praktiska fixerier hindrat att jag har kunnat blogga. Hoppas att jag är ursäktad.

Suttit och tänkt mycket på bloggen. Att det känns väldigt bra såhär långt. Att detta känns som en bra kanal att fundera om kärlek i. Väldigt glad att jag och Nelly inte stannade vid tanken utan också gjorde. Att göra gillar jag.

Förmodligen är jag ganska rädd för kärlek. Just för att det är läskigt att ge sig in i allt det där som det innebär. Att vilja ha någon. Vilja att någon ska tycka om en. Vilja att någon ska vilja vara med en.

För jag är nog bra på att skoja, flörta, visa intresse. Det är när det känns i mig som det blir svårare. Jag kan lätt vara med tills det blir allvar. Då vill jag springa i motsatt riktning. För det är som Håkan Hellström sa i någon artikel: Det gör ont.

Ja, det gör förbannat ont i början. Då det pirrar och kliar i varenda cell. Även när man tänker att det är bra så gör det ont. Förhoppningsvis försvinner det onda och det känns bra. Tryggt och ärligt. Kanske lite tråkigt. Men ett bra tråkigt.

Men du, det är alltid värt det. Oavsett smärta. För man kommer lite längre med sig själv även om man inte kommer längre med den person/ de personerna man älskar.

Önskar jag kunde leva lika lätt efter de visdomsorden som det är lätt att skriva dem.

Jag är nästan rädd för att uttala ordet idag, det börjar på K.

Det blev en kall kväll och mina ben önskade sig nog ett extra lager strumpbyxor, men man kan ju inte få allt i världen. S konstaterade att hon nog skapat nog med kaos den här veckan och jag drack glögg med lussekatt. Det är svårt att få ur sig vettiga ord när man är stelfrusen.

Jag träffade en man idag, en vandrande man utan pengar med fred som enda budskap. Han sa åt mig att koncentrera mig intensivt på de starka känslor som väcks inom mig, och inte fly ifrån dem som om de var ovälkommna. Jag sa att han liknade sokrates och så tackade jag honom, sen försvann han ut i mörkret och kylan.

Jag svär högt där jag sitter på järntorget i snön mitt i natten när jag inser sanningen, han väver inte in sanningen i vackra ord utan jag ser den rakt framför mig. Hur jag i min bitterhet förnekat det en del av mig egentligen vill ha. Och nu öppnar jag ögonen för att än en gång se att jag ljugit för mig själv - Pojkarna intreserar definitivt mig.

Tö

Det är lördag och jag har en hel bunt med oidentifierbara känslor ihoptrasslade i min mage.

Och sen, ett och ett halvt år senare

Vi bestämmer att vi ska träffas två, när vi tillslut träffas är klockan halv sex. Vi kallar henne S. Hon har skaffat sig pojkvän och jag tror att hon går att förstå sig på nu, att hon klivit in i något innanför ramarna. När bion är slut försöker hon kyssa mig och jag skrattar. Att jag då ifrågasätter hennes förstånd kan ni inte klandra mig för, men hon har knapppast förändrats ett dugg, inte konstigt att jag blev förälskad tänker jag. Jag ifrågasätter hennes förstånd och hon förklarar för mig.

Jag är hennes frikort.

Vilja ha.

Ibland mår jag illa av tanken på att vara tillsammans med någon. Inte det att jag inte skulle vilja det. Det är inte det som får mig att må illa. Snarare det att jag vill det så mycket ibland.

Frågorna som alltid återkommer: Varför vill jag det? Var är det i ett förhållande jag vill ha? Är det verkligen så viktigt?

Finns det en tillsammans-hets i samhället?

Kommer förmodligen när det kommer. Ingen idé att oroa sig. Jag har det ju bra just nu. För jag är bra. Även om den meningen inte riktigt går in till 100%. Men jag vill våga tro det iallafall.

Would it be alright

Idag halkar jag omkring i vasastan och gnäller över det mesta. Sen drömmer jag om smyghångel och om att hålla någons hand. En flicka pussar mig på kinden och mitt hjärta slår skiten ur mig igen när jag ser hans blick och det känns nästan som om han tittar på mig och jag skäms varje gång. När vi sen än en gång pratar om snyggingar på skolan säger någon att jag liknar honom och jag tänker än en gång att det är konstigt att ingen riktigt fattar att jag kan vara perfekt.

Varför förstår ingen att jag är perfekt?

It all came back in the end.

Att vara i en relation verkar vara att spela ett spel. Men när jag tänker på det vill jag ofta inte vara med alls, är det inte meningen att det ska kännas som att man är gjorda för varandra? Vad är det för mening att spela spel då? Eller är det bara det bara en dum romantiserad bild av förälskelsen? Jag blir förvirrad.

Så vaknar jag och trasslar med en gång in hjärtat i fel människas ord, hur är det möjligt?

En annan sak som hänt är att flickan som jag aldrig vetat säkert med har hittat en pojke nu, och det gör mig glad, för hennes skull. Vi skulle inte fungerat, skulle aldrig gjort det i längden. Jag förstod bara aldrig vad hon kände.
Men åh, jag minns hennes mjuka läppar och hennes hud mot min. Jag minns hur mitt hjärta brann. Kanske var det så förälskelsen kändes?

Falling

av John Frusciante. Det kliar i kroppen.

Snygg är han också.


Övrigt: Är i Stockholm och jag gillar staden mer än jag vill erkänna. Trevligt sällskap och fina loppisfynd. Bra är det. Jättebra.

Om SJ vill mig väl (vilket dom inte ville i fredags efter ett cirka 3 timmar försenat tåg) så åker jag dock hem imorgon.

Det snöade och snöade och har inte slutat göra det än

This is now

Det är en desperat längtan just nu, detta sökande. Och inlägget till L var ett sätt att försöka se kärleken som faktiskt finns runt omkring mig. För jag tror att man lätt glömmer det man har när man saknar något annat. Men jag undrar vad det är för kärlek jag letar efter och hur den skiljer sig från till exempel den kärlek jag känner för L.

Sen jobbar jag och sen snöar det.

Två världar

Som när man väntar på att långsamt försvinna. För att man inte räcker till.

Som när man inte längre kan gå hem och säga hem utan istället främmande.

Som när man flyr för att man inte orkar ha skuld.

Som när man inte längre kan övertyga sig själv.

Som när det helt enkelt tar slut.

Då hamnar man här och ingenting blir sig längre likt. Bara att lämna blir ett alternativ.

Så hur gör man? Hur orkar man?

Ishalt

Livet går på och jag trivs mycket bra i min nya klass som jag går fjärde veckan i.  Att plugga börjar jag lära mig så smått men inte är det lätt inte! Jag har börjat få upp ögonen för pojkar nu, indiepojkar i allmänhet och det är något nytt för mig och det är fint, vem kan inte gilla dem? Men pojkarna har aldrig förut intresserat mig alls, trots några pojkvänner som mindre. Jag är nyfiken.

En gammal nästan-relation finns hos mig nu som jag försöker att inte gräva i, jag kanske gömmer mig, eller så vill jag bara inte skapa missförstånd.

puss igen

Detta är kanske varför jag känner kärlek

till dig L
Det supersöta fylleleendet du får ibland och dina snygga kläder. Hur du noggrant ser till att få i dig din middag och hur du får alla dessa ragg. Hur "två veckor utan cigg" blir just två veckor och hur du minns precis vad du har haft på dig när, vart och hur. Hur du faktiskt lyckas få sugmärken över hela kroppen och hinner med att ta kvällspromenader nästan när som helst. Hur du kan veta vad jag mår bra av när jag själv inte gör det, hur du ler åt mig när jag förstår detta faktum först i efterhand. Att du ens orkar med mig när jag mår som sämst, hur du kan få mig på bättre tankar när jag än en gång tänker för mycket.

listan kan bli lång,
hur som helst är det fin vänskap.

Puss.

Känn kärlek

hur svårt kan det vara? bara älska.

Framtidsplaner

Nattfunderingar...

Jag lyssnar på the Knife, det finns inget annat än heartbeats ikväll.

Nybliven kärlek

Sitter och pluggar egentligen(hrm). Skulle jag ha något som jag var kär i så skulle det vara min skateboard.

Sjukt svårt, fin, svettigt, oändlig lycka när det blir som man vill... Helt enkelt världens bästa partner. Även om jag inte kan ligga med den. Men det gör inget.

Synd att man inte kan relationsstatus på fejjan: "tillsammans med min skateboard"

/Hanna

Poly versus Mono

Låt oss veta vad ni tycker....

/Kärleksmaffian

Kärleksmaffian- Bloggnytt!!!

/Kärleksmaffian

Att vi känner kärlek tror jag är en sanning, alltså är kärlek en känsla. Vi kan dö av brustet hjärta, så långt kan våra känslor påverka vår kropp.
Men hur långt kan man gå för kärlek?

Människor dör över hela vår jord för dem de älskar. Jag har svårt att föreställa mig hur sådan kärlek skulle bebo min kropp, men det gör den uppenbarligen, annars skulle mitt hjärta inte banka skiten ur mig. Kärleken är kanske känslan som knyter oss sammman, vilken relation man än har.

Kluriga relationer avsnitt 2

Så, dags för ett ytterliggare ett rafflande avsnitt av kluriga relationer! Dessutom är ett nytt bloggmöte med kärleksmaffian inbokat.

Enjoy!




/Hanna

klockan är mitt i natten.

Låt mig presentera räddaren i nöden...



 

Amöban i hjärnan

Hur lång tid ska det ta? Egentligen?

För den här gången blev det ju inte ens något. Som om det skulle gjort någon skillnad...

Det är som någon slags amöba i huvudet på en. Som inte vill släppa taget.

För jag har ju slutat vara kär för längesen... Eller?

Det där att du bara ploppar upp i huvudet, utan förvarning, DET STÖR.

Hör du mig din idiotamöba??? SLUTA. Genast.

För jag har inga murar att bygga upp därinne som kan hålla dig utanför. För det är känsligt. Fortfarande. Men jag är på väg och du kommer snart att dö amöba.

Då kommer bara det som jag hantera finnas kvar. Allt det fina.

/Hanna

Koncentrationssvårigheter

Hjärat bultar så hårt att jag tror att min bröstkorg ska spricka. Tid och rum blir ingenting. Men varför händer detta nu? Fel fel fel, när sånt händer vet jag inte vart jag ska vägen. Jag tror att det liknar känslan av att vara olyckligt förälskad i någon. Är jag förälskad? jag hoppas innerligt att svaret är nej. Jag vet ju kappt vem människan är.
Är det så här det känns då, är det den här känslan kärlek?




Har du erfarenheter av skenförälskelser, olyckliga förälskerser, eller har du något tips? jag vill gärna veta. Nu.
puss.

(Jag skulle kunna gå under benämningen faghag.)

Mitt hjärta slår bland annat för bögar. Idag har det värkt för att problematiken är så uppenbar. Det hjälper att ha L vid min sida, min vän. Även om han för tillfället inte vill höra om de senaste fynden av personliga skäl, så är han ovärderlig. Vad kärlek än är så känner jag kärlek till honom, även om den enbart är på ett vänskapligt plan. (Jag måste dock berätta hur den jäveln utbrister att jag "var väldigt attraktiv idag", hur ska jag tolka detta? Haha.)

Det finns en tanke i mig som säger att man söker efter antingen det förbjudna eller det man inte kan få. Jag riktar en del av min kärlek till människor som aldrig kommer att känna samma kärlek tillbaks. Det är inte särskilt smart, men det finns inget att göra åt det.

Vi borde alla reda ut vad det är vi tycker om, vad vi hyser kärlek till. Vi borde alla känna efter och reflektera över vad vi känner.

Ett av mina favoritcitat:

"Men den dikt som slutligen kommer att träffa dig är förmodligen lika outsägbar som den kärlek som slutligen ska visa sig vara den största. Man planerar inte sin förälskelse, eller rättare sagt, det är möjligt att man gör. Men man blir inte förälskad av det."

ur Bräcklighetens poetik av Bob Hansson

En bild säger mer än tusen ord.

Bring it on baby.

Kluriga relationer avsnitt 1

Alltid hamna i det som är svårdefinierbart. Men så spännande det är.
Så därför vill jag härmed presentera ett återkommande tema i mina inlägg:
KLURIGA RELATIONER

Det kan vara allt från: svårdefinierbara relationer, knullkompisar, one nigth stands... The list goes on... Tro nu inte att jag bara kommer prata om det. Det finns mycket annat som också kommer beröras när det kommer till kärlek.

Låt er inspireras och dela med er av egna erfarenheter!



Kärlek

/Hanna

Det här var ingen magi, det var bara helt och hållet verkligt.

Jag har precis suttit och tittat på Hannas klipp där hon berättar om mig och blir alldeles varm i hjärtat, jag känner kärlek till henne, men det känns lite konstigt att inte få titta på vad hon lägger upp här på bloggen efter de där presentationerna. Nu börjar det.

   

Jag har lydigt varit i skolan under dagen och en känsla av att det var rätt ställe att vara på spred sig i min kropp. Det är första gången sen lågstadiet som jag känt så, och jag blev överväldigad. jag har bara gått två veckor på Schillerska men plötsligt känns allting rätt.

    Det snöar ute nu och min kropp minns hur det var sist som snön kom. Det gör ont. Minnen av dåliga tider känns i hela kroppen och mina minnen väcks till liv beroende på årstid. Förra årets känslor är tydliga skuggor i mitt liv och äldre minnen är blott spöken. Minnen påminner oss om livets alla skeden, får mig att se saker ur nya perspektiv.

   Jag har börjat baka saker som hör vintern och julen till, jag brukar inte göra sånt, men med fina människor runt omkring mig skapar jag nya mönster. Kanske för att inte fastna i de gamla. Mycket händer just nu och det gör mina känslor till en bergochdalbana. 

   Jag känner mig ensam ibland, undrar om det är singellivet som retar mig? kvällspromenader lindrar än. 

puss.

Nelly.

Den andra halvan av kärleksmaffian.

Nelly om Nelly




Hanna om Nelly

Hanna

Lär känna ena delen av kärleksmaffian.


Hanna om Hanna




Nelly om Hanna

Kärleksmaffian november